Gamblers vardag

Denna så kallade kris har hållits borta genom enorma insatser av hästägare och oftast i kombination med uppfödare som genom sitt intresse gödslat sporten med pengar, utan hänsyn till vinstintresse. När ett fåtal av dessa stora aktörer, drar ner på verksamheten så märks det desto tydligare. Dessa människor riskerar 100tals miljoner varje år för sin hobby, och naturligtvis är dom välbergade, eller har åtminstonde varit, men smärtgränsen finns för alla någonstans.
I dag bärs sporten upp av ett fåtal stortränare, som ofta själva är tvungna att äga en stor del av sina hästar, då det inte finns köpare till hästarna. Stig H Johansson är ett typexempelt, som omsätter oerhörda pengar per år i sin verksamhet, men knappast tjänar mer än några procent av omsättningen i nettovinst, om det överhuvudtaget blir någon vinst.
Kolgjini är en annan tränare som håller sporten under armarna, som uppfödare med oerhört många fölston och hingstar, samt som hästägare och tränare. Allt bärs av Viking Kronos och de pengar hans avelsverksamhet inbringar.
Margareta Kleberg (Menhammars Stuteri och Stall Segerhuva) är en annan stor aktör, med oerhört många fölston, samt äger och tävlar och köper in avelshingstar. Allt bekostat av framgångsrikt företag, men förlustbringande är hästindustrin lik förbannat.

Kostnaderna för att träna häst har gått upp rejält, och det beror på bla att stallpersonalen äntligen börjar närma sig någon form av marknadsmässing lägsta lön och bli fackföreningsanslutna, vilket inte varit aktuellt tidigare. Det har troligtvis fördubblat kostnaderna för personal på några få år. Därutöver har nya lagar och regler tillkommit, som kräver större boxutrymme och hagar, vilket fördyrar uppstallningskostnaderna, men också är en mycket adekvat regel. En ensam häst är en ledsen häst.
Foder, drivmedel och maskiner har blivit dyrare, utan att inkomsterna har ökat i motsvarande grad, likaså har gårdarna ökat rejält i inköpskostnad, vilket har gjort att de som köpt gård före 2000talet haft möjlighet att ta ut lån på värdeökningen, och dessa pengar har oftast gått rakt in i den förlustbringande häströrelse. Denna möjlighet finns självklart inte för nyblivna tränare, utan dom är tvungna att låna hela summan, och vid en ränteökning förmodligen gå i konkurs.
Att äga häst i dag kostar sällan under 10 000, oftare närmare 15 000 per månad, därtill kommer hovslagare, vertrinärkostnader och utselningskostnader. Att köpa hästen är det absolut lägsta kostnaden normalt, och ska hästen gå runt behöver den springa in minst 250 000 per år, varav provisioner ska dras till tränare och kuskar. Eventuell vinst beskattas stenhårt, vilket INTE var fallet före 2000talet.

Förslag till Åtgärder

Enklaste åtgärden är att ATG får tillstånd att betala lägre skatt/avgift till staten på totoprovisionerna och använder dessa pengar till ökade uppfödarpremier samt ökade priser i tävlingarna.
2008 omsatte ATG nästan 12000 miljoner på spelet, och ATG erhöll 1520 miljoner av dessa intäckter. Staten erhöll 1258 miljoner. 23% av omsättningen på hästar är alltså nettointäckter. Om statens del av intäckterna minskar så ökar intäckterna till ATG, och därmed till sporten, som i sig kommer att omsätta mer och ge fler människor utkomst och därmed mer skatt till staten. Ekvationen är sanslöst svår att beräkna exakt, men lika enkel att förstå, att det är direkt skadligt att ta ut för hög andel skatt från hästsporten.
Denna sänkning av uttaget av tottoskatt skulle öka totalomsättningen i högre grad än vad uttaget sänks( för varje minskad % i skattuttag, ökas omsättningen på spelet med minst 3, förmodligen 5%,) och minska intresset för spel hos utländska aktörer och inhemska bookies, alltså spår jag att omsättningen skulle öka med minst 15% om skatten sänks med 5%. Så den totala kostnaden skulle bli betydligt lägre än förväntat.
1258 miljoner fick STATEN av ATG för 2008 års spel. Om detta uttag sänktes med 258miljoner, skulle ATG enkelt kunna sänka spelskatten på samtliga spel med 5%, samt öka uppfödarpremierna samt prispengarna med resterande pengar.
Att staten ska ta in miljarder i inkomst från en bransch som snart är den enda levande arbetsgivaren i glesbygderna och arbetsgivare till en stor andel människor som sällan har en akademisk bakrund är fullständigt barockt och dessutom omodernt. Många inom hästnäringen skulle svårligen kunna anpassas till ett en modern arbetsituation där långvarig utbildning är ett krav för anställning och därmed skulle denna personal utgöra en ökad andel arbetslösa i glesbygderna, där statens kostnader för infantila försök att skapa nya arbeten istället skulle kosta mångmiljonbelopp..
Väger vi dessutom in att ett stort antal gårdar skulle läggas ner och därmed en stor andel åker och äng läggas för fäfot och Sverige återigen skulle förbuskas, har vi ytterligare en anledning till att Staten INTE ska ta ut så stor skatt från hästnäringen.
Kostnaderna för en minskad hästnäring i Sverige är oerhört mycket högre än vad HERR BORG vågar räkna på, och detta bör omgående tas i beaktning.
Man bör också ha i åtanke, att det INTE går att jämföra skatteuttaget från Svenska Spel och lotterierna, då dessa typer av näringar INTE tillför någon typ av näringsliv någonting, speciellt inte i glesbygderna, förutom möjligen en låg extrainkomst till spelbutikerna. Det går inte att dra alla spelnäringar över samma kam, utan hänsyn måste tas till sociala och ekonomiska strukturer som inte alltid är så tydliga vid första anblicken.
Nu är det jackpot på Lördag, delta och ha chansen att vinna en slant, ni bidrar till öppna landskap och en levande landsbygd dessutom genom att spela på hästar!!!
Med vänlig hälsning Hatten

Uppgifter från: http://www.lotteriinsp.se/PageFiles/6620/Samtliga%20statistiktabeller%202005-2008.pdf