Under 30års tid var Elitloppshelgen en ren julafton, som startade tidigt med pokerturningar på kortoxen, och fredag var kvällen då hela spelarkåren från norden dök upp på kortoxen, legendarerna från 50talet och skrönor som fick öronen att skrynklas, mungiporna att krampa, lungorna kippa efter luft. Så oerhört många märkliga människor, med så sanslöst skiftande historier att berätta, som är etsade i minnet. Stören Friberg, LillSven, Valrossen, Svarte Petter, norrmän, danskar, finnar och en sanslös samling bönder, alla på tårna som faan, och med ett glädjens skimmer i ögona, här vilade inga halta löss.

De som var bookies på denna tid levde gott i ett halvår efter, såvida de lyckades få betalt, men generellt så betalar folk tids nog , och det går inte att lugga en flintskallig, således är det ytterst sällan någon kramade pengarna genom blod i slutändan, bookies klarade sig ändå även med osäkra fodringar som fått bankerna att gråta.

Här är en story från den gyllene tiden :

På forntiden, innan internet fanns, så var det betydligt krångligare för oss spelintresserade att finna utlopp för våra intressen och Elitloppshelgen sista veckan i maj var viktigare än Julafton för en 5åring.
Då reste hela nordens spelintresserade till Stockholm för dom tre travdagarna på Solvalla och inte minst för dom fyra dagarnas poker på Kortoxen som låg bredvid Polars skivstudio vid St Eriksbron.

 

 

 

 

 

Känslan var inte helt olik den som uppstår i WSOP i Las Vegas, ALLA var där, även de som kanske inte var så roade av spel kommer ner för att höra några nya skrönor berättas och ofta fick man även några vinnare till morgondagens tävlingar på Solvalla.

Persongalleriet var helt fantastiskt, det var Pastorn, Slaktaren, Trollis, Guli, jokern, Svarte petter, Tokås, Pi, Pino, Kemisten, Korvhandlaren, Luther, Dajmen, Lillsven, Docke, Gamen,Vasse, Grytola, Kniven, Moa, Tjocktompa, Taveltompa,  för att inte tala om alla danskar , norrmän och finnar. Speciellt en norrman var skön, han hade förmodligen varit i asien och köpt sig 3 kostymer i helsiden, alla enfärgade i neonrött, solgult och gräsgrönt. ”Snyggt men inte pråligt sa Fan när han målade svansen ärtgrön”. Men över hela kortoxen vakade Bummel , han som filmen ”The Cooler” kunde ha byggts på, ingen man ville ha som bakblåsare. Samt så klart Mankan , som lät sämre än en bandhund, men var en vänlig man utan Wiskey.

Redan på torsdagen spelades satelliterna till helgens turneringar, och på den tiden var den mest prestigefyllda tävlingen mörkpoker vilket gjorde att även dom gamla mytomanerna kom fram ur vrårna, de som var legender och kunde berätta om pokerpartier med Sigge Fürst,Karl Gerhard och Kar de Mumma för att inte tala om Povel Ramel. När Svarte Petter och Bosse Leinert berättade så målades bilder av efterkrigs Sverige som få människor sett och framförallt minns.

Alltid blev det tunga mörkpokerpartier dygnet runt, inte sällan satt spelarna kvar även under dagen, fortsatt spelandes, dock ibland avbrutna av att det skulle ringas in spel till Valla.

På Fredagsnatten hade Tokås spelat snart två dygn i sträck, han var i riktig toppform, väl stagad av god mat och några pannor rödvin, dock lite sliten av att inte ha sovit på 40 timmar. Tokås hade sprungit bra, och spelarna väntade på att han skulle börja göra de stora misstagen då han blev allt tröttare, samt inte direkt nyktrare, men timme efter timme gick och Tokås håvade in pott på pott och staplarna av marker bara växte. Framåt kl 3 på morgonen så blev det en jättepott, det hade blivit omjackat och  övermörkat flera gånger. Alla var med i potten och man kunde tro att det var en boxningsring, det var rena publikmatchen då hela lokalen hade börjat slå vad om när Tokås skulle krokna.

Tokås satt bra till i denna pott, då han skulle få tala sist innan bytet, för han hade högsta övermörken. Men det blev action redan innan bytet, då första handen synade och andra höjde och 3ehanden synade , 4e man lade sig och nu fram till Tokås, som knappt klarar av att ta upp korten och ännu mindre se vilka kort han fått. Kisande smyger Tokås upp K-K-A och börjar känna att nu är det en riktig rysare på gång, sakta smyger han upp nästa hörn, det är klätt och i en färg som han inte har, ytterligare en Kung och ett kort kvar. Smygen visar en vinkel och det finns bara två möjliga kort, 4a eller ess, det är ett ess, NÖTKÅK. Nu är frågan hur Tokås ska få betalt, men först ska han i varje fall höja potten, och två spelare synar. Potten är gigantisk då alla tre spelare har  mycket marker kvar. Första spelaren byter två, andra spelaren byter två och Tokås funderar, han måste byt annars synar dom inte hans pottbet tänker han, så Tokås slänger ena esset. Kanske inte så smart, då han lika gärna kunde ha bytt två för att inte misstanke om fyrtal skulle få onödigt fäste, eller ännu hellre vara nöjd med högsta kåken och ta potten 98 gånger av hundra.

 

 

 

 

Nåja, Tokås var namnet och när alla fått sina kort så öppnar första spelaren med pottbet, spelare två smyger upp sina kort, funderar länge och går höjer igen. Tokås som nu ser i kors och talar i tungor, välter in sina marker utan att titta på sina köpta kort och kollapsar rakt över bordet. Det blir lite tumult, men spelarna lyckas räkna Tokås marker och båda spelarna synar all in. Sorlet i lokalen är på orkannivå, vad sitter spelarna med egentligen.

Första spelaren visar fyrtal i 10r, spelare två har Damkåk, Tokås? Han sover och snarkar med korten i näven, men han är ju kvar i potten där han ligger på bordet och har gått all in, så någon tar korten ur hans hand, breder ut dom första tre kungarna, sedan esset och bruset i lokalen när ett klätt kort som visar sig vara den sista kungen smygs fram var, var öronbedövande.