Reflektioner av en tidigare spelförstörd!
Mitt beroende, min hemlighet!
Idag tänkte jag blogga lite om detta med beroende, det finns många typer av beroende men det jag brinner för i första hand är spelberoende.
Jag har ju som de flesta av er vet varit där, jag har varit där på riktigt en gång i tiden, det var många år sedan nu men det ligger och gör sig påmind hela tiden.
Att ha kommit ur ett beroende betyder oftast inte att man är frisk, iallafall inte i själen, känslan att man förstört så mycket för så många hänger kvar i många många år och jag är rädd för att det hänger kvar hela livet.
Känslan av att hela tiden känna sig som en svikare en främling i sin egen familj en som alla tar lite avstånd från är ingen rolig känsla.
Den svåra frågan är, när har man gjort rätt för sig? Hur länge ska man låta den frågan sitta kvar? Är man skyldig att säga ja till allt resten av sitt liv bara för att känna att man måste med tanke på det som varit?
Att leva som beroende är banne mig inte lätt och det är lika svårt efter att man kommit ur skiten.
Jag har på senare tid pratat med väldigt många som har hört av sig till mig för råd och tips om hur man ska komma sig ur ett spelberoende, detta är något jag uppskattar väldigt mycket, jag kom ur mitt missbruk helt själv med min fru vid min sida, detta är något av det jag är stoltast över i mitt liv.
Jag vände misär till något bra.
Vården för spelberoende är katastrofal i detta land, jag har täckning för mitt ordval och skulle aldrig använda ordet katastrofal om jag inte hade koll på läget.
Jag har mer och mer börjat funderar på att börja jobba med just dessa frågor, jobba med dessa personer som hamnat snett, människor som jag kan känna igen mig i.
Berätta min historia, en historia som får den tuffaste att börja tänka till, en historia så stark att dom flesta skulle välja bio med familjen istället för en DD.
För att ta tag i saken började jag maila runt till behandlingshem, kommuner och organisationer, jag blir mörkrädd på riktigt.
Jag har mailat för att få lite info och tips om hur man tar tag i denna dröm, att bli någons bollplank, ja att rädda någons liv, det är faktiskt vad det handlar om.
Jag har fått så uselt bemötande på samtliga ställen så det är inte klokt, värst måste väl vara ett av Sveriges kändaste behandlingshem, frågan jag ställer mig är varför kan dom inte ens ge mig tips och råd? Är det pengar allt handlar om, är det en bransch där bidragen är så stora att man inte ens vill ge tips och råd för nya aktörer/personer att få in en fot.
Mina tankar kretsar kring allt annat än pengar i dessa frågor, jag ser ett problem och det börjar bli riktigt stort.
Kommunerna borde iallafall svara tycker man? Nej inte ens där får man svar, så frustrerande så det liknar inget och skrämmande.
Jag vet ju hur det känns att sitta där, jag har inga hemligheter kring den sits jag satt i en gång i tiden, jag är inte stolt över det heller men korten på bordet så alla vet vart jag kommer ifrån har alltid varit viktigt för mig i denna frågan.
Problemet med mig är att jag trotsade alla regler och lagar kring behandling av spelberoende, jag lyckades på 15 år vända en överkonsumtion av spel till att kunna spela på ett nyttigt sätt, dvs jag lärde mig hantera spel. Dock var jag spelfri utan så mycket som en lottorad under 6 år.
Detta är nog något som kan vara svårt för personer som jobbar med dessa frågor att fatta, hur sjutton kan det vara möjligt? I böckerna står det ju att enda sättet att bli frisk är att sluta spela och aldrig mer spela igen. Jag håller dock helt med att lägga av helt är det bästa, MEN det finns alltid någon som lär sig av sitt misstag och lyckas komma tillbaka frisk och med spelet som en kul hobby.
Spel skapar drömmar, drömmar är viktigt.
Jag lyckades mycket på grund av stall-travtips.se då den öppnades för många år sedan, för att jag skulle få ut allt mitt överflöd av speltänk och trötta ut mig själv, jag åt tills jag sprack, tills jag tröttnade helt enkelt, jag skrev utan att spela, så mycket som jag bara orkade, tillslut orkade jag inte ens spela.
Låter konstigt jag vet men det funkade.
Vi har förlorat för många människor på grund av spel, spel under press skapar även en överkonsumtion av sprit, inte alltid men väldigt ofta. I värsta fall slutar det i handlingar som är enkla för personen i fråga men får enorma konsekvenser för familj och vänner.
Det kommer en dag då man inte orkar längre, man kommer inte ihåg lögnerna, man sitter och trycker i ett hörn och bara väntar på att allt ska rasa. Det är så jäkla sorgligt.
När dagen kommer så märker man det inte ens, det går så fort.
Har man spelproblem så finns det bara ett första steg och det är att prata med någon som bryr sig om dig, lägg korten på bordet, alla kort. Det gör mycket ondare när andra lägger upp dina kort för dig.
Inte tänka ”Jag tänker inte sluta utan jag spelar lite mindre bara” helt jäkla fel tänk.
Pang bom på rödbetan bara, avsluta allt och börja samla frimärken ett tag framöver.
Det är så lätt att vi blir oroliga för att missa miljonerna om vi inte spelar, alla andra vinner ju hela tiden och jag vill ju vara lycklig med.
Alla andra vinner inte hela tiden, detta är viktigt att tänka på, oftast kostar det 30.000 att vinna 10.000:- men vi får oftast bara vinsterna tryckta upp i ansiktet. Och den där miljonen vi är rädda för att missa vinner vi inte iallafall.
Spel i desperation blir alltid skit, spel i harmoni är alltid bäst.
Jag ser många på olika sociala medier som hetsar andra när det kommer till spel, sluta med det om ni märker någon som alltid ska rygga, som spelar allt man säger till dom.
Ta ert ansvar om ni märker problemen, jag tror det kan vara svårt att inse konsekvenserna om man inte varit där själv och man frågar sig kanske, varför ska jag bry mig? Jag vet att någon med ett beroende är värda omtanke och en vän om så bara som ett namn på en skärm. Medmänsklighet och att bry sig om andra är viktigt.
Jag säger som min far säger: Det krävs mer än en räv för att lura faen själv.
Jag vill inte hacka på någon eller framstå som en perfekt människa för det är jag inte på långa vägar MEN detta har jag bättre koll på en dom flesta och jag är väldigt orolig över utveckligen och vill försöka ta mitt ansvar när jag ser problemet.
Det gör ont den dagen man inser att på toppen vandrar man aldrig ensam MEN i botten av hålet är man alltid ensam.
Som alltid är det bara att höra av sig till mig om ni vill prata eller ha lite råd, jag har ingen utbildning eller annat, jag har endast livets hårda skola i ryggen men med den kommer man långt.
Jag kommer försöka ta tag i detta med föreläsningar i ämnet och jag håller även på med lite andra saker som gör att jag en dag kan jobba heltid med dessa frågor. Om någon har tips på hur jag går vidare så får ni gärna maila till mig på stall-travtips@hotmail.com det skulle jag uppskatta för det verkar som att den vård som finns inte vill kännas vid mig. Men jag är inte känd för att ge upp så jag kämpar på. Ha det bra alla så höres vi.
//Ivar Bjordal http://stall-travtips.se/
Ovanstående krönika skriver av gästskribenten Ivar anser jag oerhört viktig i den på det stora hela fullständigt avsaknade debatten om skuggsidan av spel, framförallt casinospel, men också poker samt i lägre grad sportspel och travspel.
Dock finns det allt fler spelare som nosar på gränsen eller redan är spelmissbrukare, eller som jag väljer att kalla det spelförstörda.
Dessvärre så satsar det svenska spelmonopolet inte en krona av de 5,5 miljarder som statskassan tar in på spel, utan problematiken med spelmissbruk har staten valt att lägga på kommuner som dessvärre inte har kunskap, kapacitet eller förutsättningar att ekonomiskt hantera de behov som finns. Detta måste snarast förändras och jag anser att 5% av statens nettointäkter från spel ovillkorligen ska öronmärkas för vård,forskning och rådgivning till de som riskerar att hamna i eller redan befinner sig i orkanens virvel! Det är en modest krav med 5% rejkback från de som faktist till alltför stor del försörjer branschen.
Dessvärre så är psykologi ett geschäft utan guds like (Är de facto ingen VETENSKAP, löjligt få teorier kan bevisas vetenskapligt) och antalet charlataner fler än inom spelvärlden vilket gör mig mörkrädd, lika rädd som det oerhört snabbt växande casinospelandet på internet, som snart eller kanske t o m redan är större än pokerspelet.
Vi ha endast sett början av ett lavinartat växande spelmissbruksproblem i Sverige!
MVH Hatten