Intryck från vårens auktionsvisninga
Kvalitetsauktionerna
Det starkaste och mest bestående intrycket är den fantastiska lekvagnen(nr 2356) från Gustav III:s tid. Detta oerhört intagande föremål är ett unikt konstobjekt, och rörande i all sin enkelhet. Sällan känner man så tydligt närheten till tidigare generationer och aldrig har en kunglighet känts mig så nära som i mötet med denna förhållandevis enkla leksak. Utropet är osannolikt lågt med 150 000 och jag blir mycket förvånad om det kostar under 500 000 kr. Förhoppningsvis kommer någon framgångsrik person att köpa detta föremål och därefter skänka det som bröllopsgåva till stundande äktenskap inom kungliga familjen.
Zorns fantastiska målning ” Sommarnöje” är faktiskt bättre i verkligheten, vilket är ovanligt. Perfekt storlek och ett sanslöst ljus, men utropet är VÄLDIGT högt med 10-12 miljoner. Den kanske kan säljas för 10, men tveksamt.
FYNDET: Axel Fridells porträtt av Einar Forseth, nr 1980 : utrop 20-25 000. Prisnivån är förmodligen korrekt, då detta inte är en kommersiell bild, men ett utsökt porträtt av en en intressant konstnär. (Fridell mest känd som grafiker)
Axel Fridells porträtt av Forseth
Zorns mer standardiserade verk i form av naken kulla i skärgården, är mer traditionell och har sina köpare, kanske kan gå för 3 millar.
Gottfrid Kallstenius sommarmålning från Grez visade sig vara något plastisk och förgrundsflickan kändes som en efterhandskonstruktion.
Barockskåpet kändes sanslöst trevligt vid ett hastigt påseende och ska undersökas (1552)
Konsollbordet jag vurmade för tidigare(nr 1504) gav intryck av att vara mycket hårt renoverat och senare bronserat, inte positivt.
Kabinettskåpet(1527) var av sämre kvalitet än förväntat och inget extra.
Bukoswskis visning var osedvanligt glest befolkad, men som oftast mycket varmt. Carl Larssons ”Bron i Grez”(nr 59) är ett utsökt grönt måleri, men tillhör inte det bästa C-L har gjort.
Strindbergs ”Packis” är betydligt bättre än förväntat, och tar all uppmärksamhet från Hills målningar, även Hills mycket snarlika gråmålning som hänger några meter framför. Fredrik Hills plommonträd eller vad det nu ska föreställa känns som rent hötorgsmåleri och är sanslöst dyrt utrop Renässansmålningarna jag tidigare vurmat för( nr 271 och 293) var dessvärre sämre än förväntat, vilket INTE behöver betyda att dom går billigare. Nr 297 av Peter Cleaz är till min glädje BÄTTRE än förväntat och känns mycket prisvärd.
De sengustavianska ljusstakarna i tenn av Jacob Saur är två fantastiska kulturbärare och det absolut bästa designtypiskt ”Gustavianska” som tillverkats i Sverige i tenn, dock känns ljusstakarna lite tvättade och behandlade i metallen, men tiden ger dom en bättre patinering.
Bukowskis visning var som alltid kompetent, ostronen var av god kvalité och champagnen utsökt. Att det var mindre besökare var endast av godo i min horisont.
Besvikelse: Uppsala Auktionsverk, som flyttade till Strandvägen för att visa den absolut sämsta kvalitetsauktionen någonsin under min tid(25 år). Oerhört få intressanta föremål och utan någon nyfikenhet. Var är folkkonsten, tennföremålen, kvalitetshantverket, obskyra föremål. Något har hänt i inlämningen hos Uppsala som snabbt kommer att få utslag i omsättning, kvalitet och renomme!