Hur storfinansen ser en affärsmöjlighet

I gårdagens TV-tablå kunde vi följa hur ett stort antal människor debatterade ett oerhört viktigt och vitalt ämne, Utnyttjande av barn i främst sexuellt syfte. Det bär mig emot att kalla det sexuellt utnyttjande då ordet sexuellt  på något sätt påstår att barn skulle ha någon form av utbyte av detta, då det endast handlar om maktutnyttjande . Men det var inte det som jag tänkte ta upp, utan hur andra krafter inser att dom kan skaffa sig GODWILL samt tjäna pengar och  andra syften för sina egna skumraskaffärer.

De som var lite vakna när de såg tv-inslag från symposiet, såg att största sponsorn var ”Finansen mot sexuellt utnyttjande” (förmodligen inte exakt ordalydelse). Det är alltså banker och finansbolag som är en stor sponsor. Snyggt tänkt känns det som, ända tills man upptäcker Finansbolagens dolda agenda;
att på alla sätt försöka hindra e-plånböcker, dvs internetbankernas stora framväxt, på bekostnad av sedvanlig bankingverksamhet.

Skillnaden för kunder är oerhört stor i kostnader, då e-plånböcker som Neteller och Moneybookers är snabba och tar BETYDLIGT mindre betalt för samma tjänster som dessförinnan var bankernas monopol.

Nu ska internetbankerna utmålas som skumraskföretag som gynnar bovar och banditer och därmed bör hindras att utföra sin verksamhet. Att problemet ligger hos männen som använder storfinansen talas det tyst om (enligt uppgift så var det 50 000 resor av företrädesvis män som reste utomlands för att utnyttja barn under 2008). 50 000 resor bör motsvara åtminstone 10 000 män, och har dessa råd att åka utomlands så ofta så är det inte dom lägst betalda männen i samhället som är dom frekventa resenärerna.

Istället för att förbjuda utmärkta tjänster på internet ,som precis som alla andra tjänster kan brukas och missbrukas, bör väl i så fall flyget förbjudas..
Då är kanske ett  problem löst.

Svenska Spel vill också förbjuda internetbankerna. Det vill även skattemyndigheterna och inte minst USA, då alla ser att tjänster som är öppna för alla också kan utnyttjas av alla. Så det är egentligen lika bra att förbjuda internet helt och hållet och införa motbok när proppen ändå är ur.

Då skulle vi spara på miljön, alla skulle köpa svenska bilar och pengarna stanna kvar i Sverige. Och tänk vilket uppsving för turistindustrin det skulle bli, för att inte tala om ATG och Svenska Spel. Bingoberra skulle t.o.m. få en framtid igen.

Det gäller någonstans att vara försiktig med vilka sponsorer man skaffar till evenemang, hur lovvärda dessa symposium än är. Svenska folket verkar fortfarande vila i någon sorts förtroende för att bankerna är till för oss, och att affärer  bankerna föreslår är bra för kunderna. Verkligheten är däremot ganska krass; bankerna har pungslagit svenska folket de sista 50 åren och skenat i väg värre än någonsin sista 10 åren, hand i hand med storföretagen.

Volvo, Ericsson och liknande bolag har en beskattningsbörda motsvarande någon enstaka procent utav intäkterna, medans ett fåmansbolag får betala 50% i skatter på sina intäkter. Bankerna tar ut ränteskillnader (mellan sparkontonas räntor och utlåningsräntor) som för 100 år sedan ansetts som ocker och renderat fängelse.

Hela Sveriges storfinans är uppbyggd på skattesubventioner på bekostnad av allmänheten, som får betala skatten i sin tur på de usla lönevillkor som inte höjts sedan 1965 utan tvärtemot sänkts. Ungdomar(?!) som är födda på 60- eller 70-talet kan se vad föräldrarna lyckades jobba in, på den tiden företagens vinster delades med löntagarna istället för att betalas ut som aktieutdelningar. Sommarhus, radhus och fin bil kunde en vanlig arbetare jobba in på några år, trots att frun var hemma med barnen under 10 år. Hur många har möjlighet att jobba in radhus och sommarhus, med frun hemma i dag på EN lön på 280 000kr/år? Det går inte ens om man jobbar hela sitt liv, men på 50- och 60-talet gick det på 10-15 år.

Topparnas löner har 10 dubblats på 20 år i paritet med arbetarnas, samtidigt som grundkostnaderna i form av boende och mat ökat proportionellt till löneutvecklingen. Mellanskillnaden har betalats ut till aktieägare som i grunden till stor del varit densamme som tidigare ägde företagen exklusivt, men genom skattelättnader insett fördelaktigheten i att sälja ut delar av företaget på aktiemarknaden.

Nu kommer detta i slutändan slå otroligt hårt mot de mest expansiva företagen som förvaltats av kortsiktiga ägare, som gravt överbelånat företagen för att trissa risken, men vetskap om att om det går riktigt åt helvete, så kommer farbror staten att gå in med kapital för att förhindra konkurs.

Kontentan av kardemumman som stötts och blötts blir att förlorarna är arbetarna, staten och samhället, medan 0.01% av samhällets invånare tagit hand om kapitalet.

Tvi  fan sa räven om dom rönnbären.

// Hatten