Sveriges största problem sista 5-6 åren är en rädsla för att förlora, vilket har visat sig i att ALLTID spela med sikte på att inte släppa in mål, på bekostnad av att inte skola in nya spelare och usel förmåga att utnyttja den anfallsförmåga som Sverige som land har haft möjlighet att använda. I dag var det väldigt tydligt, då oförmågan och skärpan vid målchanserna är oerhört tydlig och beroende på denna oförlösta känsla för att göra mål istället för den djupt inskrärpta och disktinkt intränade förmågan av att ha ett disciplinerat försvar. Problemet som alltid uppkommer för lag som Sverige och filosofin som tränarna arbetar med är att laget inte har råd med otur och felstudsar eller felaktiga beslut från domarna. Istället för att Sverige avgör matchen i god tid, så hamnar vi i knäna på ett flipperspel som slutar med 1-1 och Sverige satt upp till halsen begravda i dyngan. Dessvärre visade det sig också att Zlatan har långt till formen, och har urusel timing, men en fantastisk vinnarskalle. Jag såg inte första halvlek, men tyckte det var tydligt i andra halvlek att Svenskarna blev övermodiga och slarviga. Zlatan började med gåfotboll och det var först vid kvittering HELA laget började satsa i närkamperna igen. Jag saknade, vilket jag ofta gör i fotboll, tränare som manar, tvingar, skriker och forsar spelarna. SATSA, SATSA; vi har inte vunnit vid 1-0, vi måste göra 2-0.

Att vi börjar satsa igen efter kvitteringen är bra, men vad gjorde tränarna? Det tog över 3 minuter innan offensiva byten gjordes???!! Den intställningen ska vara HELA matchen.  SKÄRPNING!!!!

MVH Hatten